fredag 25 maj 2007

Halola from Klavreström

Jag har länge hävdat att Småland är södra Sveriges svar på Norrland. Ett område där sjumilaskogarna avlöser varandra och där myrarna är lika stora som de flesta mellaneuropeiska länderna. Trots att här finns ett flertal mindre städer utgörs landskapets kärna utan tvekan av dess omfattande glesbygd, främst befolkad av älgar, rådjur och sträva månskensbönder som fortfarande beklagar sig över strömavbrottet som följde i Gudruns fotspår. Namnet till trots är Småland dessutom ett av Sveriges största landskap (endast Lappland och Jämtland är större). Trots att jag själv har bott drygt fyra år i Småland känner jag mig fortfarande som en utböling (jag håller varken på Kalmar FF eller HV71 och jag klarar utan problem av att artikulera bokstaven R). I hopp om att skaffa mig en bättre förståelse för Småland och dess befolkning har jag för avsikt att ge mig ut på vägarna för att söka efter landskapets själ. Resultatet av mina studier kommer att presenteras i det här forumet. Del ett handlar om min resa till Smålands hjärta.

Det finns självklart delade åsikter om vad som är typiskt småländskt och om vad som bör betraktas som ”Smålands hjärta”. I min egen empiriska studie har jag valt att söka efter det typiskt småländska utifrån en geografisk approach. Jag tog helt enkelt en smålandskarta och drog två diagonala streck mellan landskapets nordvästra, sydöstra, nordöstra och sydvästra hörn. Skärningspunkten visade sig hamna i litet samhälle vid namn Klavreström.


Innan jag gav mig av till Klavreström försökte jag läsa in mig på relevanta fakta om samhället och dess historia. I Svensk Uppslagsbok (1947-1955 års upplaga) står bland annat följande att läsa om Klavreström:

Bruks- och stationssamhälle i Småland mellan Norrsjön och Änghultssjön, vid statsbanan Växjö – Hultsfred. 612 invånare. Här finns gjuteri, mekanisk verkstad, emaljverk, sågverk, hyvleri, kvarn och elverk tillhörande AB Klafreströms bruk, bildat 1911, […] ca 200 arbetare. Tillverkningen omfattar huvudsakligen pumpar, handelsgjutgods, smideshammare, spisar, kaminer och värmeledningspannor. Bolaget idkar även skogs- och jordbruk […]. Klafreströms bruk, då masugn och stångjärnsverk, priviligerades 1736 och har tillhört släkterna Silvfversparre, Cosswa-Anckarswärd, Aschan, Ekströmer m.fl. […].

Svensk Uppslagsboks ingående beskrivning av Klavreström ökade onekligen mitt intresse för samhället. Förhoppningarna grusades dock något av det faktum att det, i såväl Bonniers 24-bandslexikon från 1993 som i Nordisk Familjeboks klassiska utgåva från 1876, helt saknades information om Klavreström. I Wikipedias internetbaserade lexikon hittade jag dock följande information om mitt resmål:

Norrhult-Klavreström, tätort i Uppvidinge kommun som består av de två orterna Norrhult och Klavreström. Orten ligger i västra delen av kommunen vid riksväg 31. Avståndet till Växjö är cirka 40 kilometer. I orten finns hög service: livsmedelsbutiker, bensinmackar, kiosk, specialbutiker, frisör, pizzeria och bibliotek. Här finns även en grundskola (1-6) och daghem. Orten har till största delen villor, men även flerfamiljshus.

”Orten har till största delen villor, men även flerfamiljshus.” Det var som sjutton! Wikipedia erbjöd dock en del extra information om Klafreströms bruk men det visade sig i stort vara samma fakta som tidigare tillhandahållits av Svensk Uppslagsbok. Av beskrivningen framgick dock att bruket lades ner år 1970.

Fredagen den 4 maj rullade jag så slutligen iväg mot det lilla samhället i hjärtat av Småland. När jag skruvade på bilstereon spelade P3 Thorleifs och Just D:s gamla hit "Tre Gringos". Jag hade inte hört låten på flera år och just Thorleifs närvaro skulle visa sig bli än mer påtaglig längre fram på resan.

En och en halv timma efter avresan anlände jag till Klavreström. Samhället motsvarade i stort mina förväntningar. Redan efter en minut hade jag lyckats lokalisera såväl villor som flerfamiljshus. Jag följde vägskyltarna ner i en dalgång mot Klafreströms bruk. Väl framme stannade jag bilen och steg ut för att insupa den gamla bruksatmosfären. Det känns verkligen som att tiden har stått stilla runt bruket. Bruksmiljön är vacker men ganska ruffig. Vad som ser ut som en gammal disponentbostad ligger på en kulle på andra sidan sjön några hundra meter bort. Trots att området redan nu innefattar ett bruksmuseum och ett vandrarhem är det uppenbart att det skulle krävas ett ganska omfattande EU-bidrag för att rusta upp brukslandskapet och göra det till en verklig turistattraktion.


Infarten till det gamla bruket där det bland annat tillverkades smideshammare och stångjärn


Det gamla bruksområdet har blivit ett populärt utflyktmål för sportfiskare



Utsikt över Änghultasjön med brukets gamla kraftverk i förgrunden


Kanalen som leder vatten från Änghultasjön ner mor bruket

Efter besöket vid Klafreströms bruk fortsatte jag in mot Klavreströms centrum. I detta avseende måste det påpekas att Klavreström, på grund av en kraftig expansion vid mitten av 1900-talet, faktiskt är sammanbyggt med grannsamhället Norrhult. För utomstående kan det vara svårt att exakt avgöra var gränsen mellan de båda samhällena går.


Gatunamnen i Klavreström för tankarna till Honululu


...medan den lokala besinstationen med tillhörande kiosk snarast ser ut att höra hemma i Murmansk

Jag bestämde mig för att göra ett kort stopp vid den lokala ICA-affären, mest för att sondera terrängen och höra hur snacket går mellan lokalbefolkningen i bygden. Det visade tyvärr sig att jag har kommit en dag för tidigt. Den 5 maj, dagen efter mitt besök, kommer det att vara stor fest vid affären. Jannice skall sälja blommor utanför butiken och så skall det, hör och häpna, göras ett rekordförsök i ballongblåsning inne i affären.



Rekordförsök i ballongblåsning! Det här kan ju bli det största som har hänt bygden sedan Kalle Gyllenfjell år 1996 satte världsrekord i hästskokastning vid hästpremieringen i Rosenholm och kom med i Guinness Rekordbok (Gyllenfjell är för övrigt även känd för sitt ölglasmuseum som numera kan bevittnas på Rosdala Glasbruk). Trots att det nu har gått tre veckor sedan rekordförsöket har jag dessvärre inte lyckats vaska fram någon information om resultatet av ballongblåsningen. Eftersom jag inte har tålamod att vänta till nästa utgåva av Guinnes Rekordbok uppmanar jag eventuella läsare, om det mot förmodan finns någon som har orkat läsa ända hit, att inkomma med information om detta.


ICA-butiken i Norrhult / Klavreström


Den lokala anslagstavlan visar på ett fullspäckat schema vad gäller intressanta händelser i Uppvidinge kommun. Tyvärr missade jag torpvandringen den 23 maj (klicka på bilden för att förstora den)

Trots att jag missade rekordförsöket i ballongblåsning känner jag mig mycket nöjd med min korta visit i Smålands hjärta. Innan jag gav mig av gjorde några korta avstickare på småvägar i området kring Klavreström och Norrhult. På en äng stod en älgkviga med en kalv vilket ytterligare fastslog bilden av den småländska idyllen. Precis när jag skulle köra ut på riksväg 31 hände något mycket märkligt. Efter att jag hela dagen åkt omkring och småsjungit på Thorleifs ”Tre Gringos” så stod den bara där, Thorleifs turnébuss! Jag trodde knappt mina ögon. På något sätt kändes det som att min utflykt till Klavreström hade fått en smått övernaturlig dimension. Trots mitt chocktillstånd lyckades jag knäppa några snabba foton innan jag kastade mig in i bilen igen för att fortsätta min färd hemåt.



Återkoppling
Efter vissa efterforskningar har det nu gått upp för mig att medlemmarna i Thorleifs faktiskt kommer från just Norrhult och Klavreström. Detta ger anledningen att ytterligare ifrågasätta Wikipedias beskrivning av de båda samhällena. Istället för att skriva att det populära dansbandet Thorleifs, som bland annat hade en hit tillsammans med Just D, kommer från Norrhult och Klavreström valde de att fokusera sin beskrivning på att det i orten till största delen finns villor, men även flerfamiljshus. Jag är åtminstone på det klara med att jag, när jag skriver mitt världsomspännande lexikon, kommer att ägna minst ett halvt band åt att beskriva Klavreström med omnejd. Då kommer jag inte att glömma Thorleifs.

5 kommentarer:

Anonym sa...

alldeles, alldeles underbart.

arn sa...

alltså, limmared lämnade jag bakom mig 1990, och då hade jag sannerligen inte upptäckt blueboy, starlet eller tbs än. det kom sen. men vad vet du egentligen om den jäkla hålan som inte jag vet???

för övrigt skulle jag gärna läsa en text om sven fischer.

Anonym sa...

Intressant läsning! När kommer du till Angerdshestra?

Anonym sa...

"...medan den lokala besinstationen med tillhörande kiosk snarast ser ut att höra hemma i Murmansk"

Tro det eller ej men kiosken har förvandlats till en thai restaurang! http://kaosuay.dinstudio.se/http://kaosuay.dinstudio.se/

Anonym sa...

lasa hela bloggen ar ganska bra