- opensten listar tidernas tio bästa fotbollslåtar
Sverige kommer som känt är inte att medverka vid sommarens fotbolls-VM i Sydafrika. Under den senaste 20-årsperioden har vi nog blivit lite bortskämda med svenska fotbollsframgångar eftersom landslaget har kvalificerat sig till inte mindre än åtta av de tio senaste VM- och EM-slutspelen (inklusive EM 1992 då vi som värdnation var direktkvalificerade). De svenska fotbollsframgångarna har dock inte endast bidragit till glädje hos oss på openstenredaktionen. Varje succéhistoria har en baksida. I det här fallet representeras denna negativa sida av de officiella svenska landslagslåtar som har komponerats till vart och ett av de VM- och EM-slutspel där vi har medverkat.
Genom det hårresande rimmet ”en slant i din önskefontän bidrar kanske till succén” satte Lasse Holm år 1990 standarden för en rad kommande musikaliska fiaskon inom genren svenska fotbollslåtar. Graden av uselhet i de officiella svenska VM- och EM-låtarna eskalerade sedan ytterligare under 2000-talet med otaliga bidrag från Markoolio, Magnus Uggla och Tomas Ledin. Visst, det har funnits något hyfsat undantag som till exempel Staffan Hellstrands Explodera inför EM 2000 men den försvinner liksom i mängden av de övriga klämkäcka bidragen som komponerats av låtskrivare som befunnit sig åtminstone tio meter offside. Med förhoppningen att Sverige kvalificerar sig till EM i Polen och Ukraina 2012 yrkar openstenredaktionen på att det svenska fotbollförbundet ska kontakta Håkan Hellström eller möjligen Bob Hund för att skriva den officiella svenska landslagslåten. Det skulle kunna bli hur bra som helst. I väntan på detta har vi på redaktionen gett vår reporter Helge i uppgift att om möjligt motbevisa tesen om att det inte finns några bra fotbollslåtar. Som ett litet plåster på det stora sår som det svenska VM-kvalmisslyckandet rev upp presenterar Helge därför en lista över de bästa, eller möjligen minst dåliga, låtarna inom denna gudsförgätna genre. För att det skulle bli möjligt att göra listan så lång var han dock tvungen att gå utanför Sveriges gränser och se till fenomenet fotbollslåtar ur ett globalt perspektiv.
Listan ser ut som följer:
Plats tio
Nacka Skoglund- Vi hänger med
Pernilla Wiberg, Carl Lewis, Jimmy Nordin, Mats Wilander, Robert Kronberg, Tomas Brolin och Björn Borg… Listan av toppidrottare med popstjärnedrömmar kan tyvärr göras lång. Några av dem kanske kan komma undan med att de åtminstone har glimten i ögat men en del av atleterna verkar faktisk tro att de kan beröra oss mediakonsumenter även på det musikaliska och konstnärligt planet. Hybris kallas det visst.
Det som skiljer Nacka Skoglund från ovan nämnda idrottsprofiler är att han snarare var en popstjärna med idrottsliga talanger än vice versa. Visst, Nacka var en gudabenådad fotbollsspelare men om man ser till hans person, leverne och den galna kulten kring honom bör han nog snarast jämföras med samtida popstjärnor som Buddy Holly eller Elvis Presley än med andra fotbollsspelare från hans epok. Det kan tyckas vara tragiskt att det till stor del är Nackas mörka sidor som gör att han som en av få idrottare kunde komma undan med sitt gästspel i popbranschen men det kan inte hjälpas. Här på openstenredaktionen hänger vi med och belönar Söders stolthet med en tiondeplats på listan.
Plats nio
Mano Negra - Santa Maradona
Jose-Manuel Thomas Arthur Chao, mer känd som Manu Chao, berättade i ett avsnitt av SVT:s Musikbyrån att han skrev en låt om Maradona eftersom det är den ende framstående fotbollsspelare som verkligen har tagit sitt ansvar och vågat säga vad han tycker. Många anser nog i motsats till Manu Chao att Maradona i större utsträckning borde lära sig att hålla käften. Som fotbollsspelare överglänste dock Maradona alla andra och det är snarare detta som jag anser att Mano Negra har lyckats fånga i den här låten.
Plats åtta
Krämen, giraffer och andra saker - Fotboll och tjejer (länk saknas)
Det behöver faktiskt inte vara svårare än så här. Trots att jag inte är någon expert på svenska barnskivor kan jag utan omsvep hävda att Krämen, giraffer och andra sakers Spelar visor och pop – för själ och kropp från 1993 är ett mästerverk i sitt slag. I en intervju för Dagbladet i Sundsvall berättade Krämen att han försöker göra musik för hela familjen, något som han verkligen har lyckats med. Från openstenredaktionens sida ser man gärna att Krämen får representera Sverige i ett framtida nödrims-VM. Till skillnad från Lasse Holm kan Krämen nämligen rimma. Eller vad sägs om följande exempel från Fotboll och tjejer:
Dricker vatten mitt i natten
Cyklar cykel med en nyckel
Gick på stan mitt på dan och köpte mig en banan
Spelar för dig, spelar för mig
Spelar fotboll med en tjej
Det behöver som sagt var inte vara svårare än så. Att han har lånat den coola melodislingan i låten från Salt n Pepa’s Push It gör inte saken sämre. Krämen behöver bara ställa in skorna för att vinna över Markoolio.
Plats sju
Gerry & the Pacemakers - You’ll Never Walk Alone
Det är uppenbart att den här låten skiljer sig från de övriga på listan. You’ll Never Walk Alone uppfördes ursprungligen som en del i Oscar Hammarsteins och Richard Rodgers musikal Carousel. Trots att det inte rör sig om en låt som ursprungligen handlar om fotboll finns det nog inget enskilt musikstycke som så intensivt förknippas med ett fotbollslag som den här låten. När Liverpool-bandet Gerry & the Pacemakers repade in låten i börjat av sextiotalet anade de nog inte att deras version aldrig skulle sluta eka i hemstaden.
Plats sex
Torsson – Det spelades bättre boll
Det är näst intill omöjligt att klassificera Torsson och deras musik. Trots att bandet tillhörde den så kallade Klippan-scenen kan de knappast sorteras in under kategorin svensk punk. Jag antar att de ville spela rock’n roll men deras enkla och ofta taffligt, tempofattiga låtar hamnar rent musikaliskt inte sällan väldigt nära dansbandgenren. Det är dock som alla vet inte musiken utan Bo Åkerströms fantastiska texter som har gjort Torsson till ett av de bästa svenska banden under den senaste 30-årsperioden. Det finns helt enkelt inget annat band som kommer i närheten av Torssons skildringar av det samtida Sverige. Åkerströms betraktelserna kan tyckas banala men är samtidigt enormt detaljerade. Som exempel på oförglömliga Torsson-låtar kan bland annat nämnas Rim & Reson om ett krystat restaurangbesök med jobbet, Hunden och flickan och jag om en trist resa med de skånska Pågatågen, Öresundstwist om turande och öldrickning på Scandlines båt Aurora mellan Helsingborg och Helsingör, Hej kontinent om 1990-talets EU-främjande och det kommande Schengenavtalet, Volleyboll-Molly om oförnekbar gubbsjuka och Det spelades bättre boll som handlar om en halvtrist fotbollsmatch mellan Jönköping Södra och Grimsås i division två 1973.
Plats fem
Tachenko – 1986 (länk till låten saknas)
¿Dónde estabas en el 86,
cuando no sabía nada de ti?
Argentina 3, Alemania 2,
y esto va a acabar así.
I TV-programmet På Spåret finns ett inslag kallat Retur där de tävlande så snabbt som möjligt ska relatera små videosnuttar till ett specifikt årtal. För egen del känner jag mig ganska bortkommen när det refereras till politiska händelser, eurovisionsschlagerfestivalsbidrag eller premiäråret för TV-serien Hem till byn. När det handlar om att snabbt kunna relatera enskilda sporthändelser till ett årtal är det dock annorlunda. Tidigare olympiska spel, fotbolls-VM och vasalopp utgör i mitt fall sådana milstolpar att jag ofta enkelt kan ange det efterfrågade årtalet. Inte sällan är de idrottsliga höjdpunkterna dessutom så starka referenspunkter att jag också kan minnas var jag befann mig när de ägde rum, vad jag sysslade med vid den tiden och hur jag mådde. Det faktum att andra personer relaterar olika årtal till helt andra händelser än mig har jag tyvärr ingen större förståelse för.
Det är exakt det här fenomenet (eller möjligen problemet) som sångaren i Tachenko fångar när han frågar var du befann dig 1986, när han inte visste någonting om dig. Du vet då när Argentina slog Västtyskland med 3-2 i VM-finalen. För att inte tala om 1982, då Italien äntligen fick vinna sitt guld. Vad gjorde du då?
Plats fyra
Elza Soares – Chove Chuva (länk till låten saknas)
Ur ett rent kvalitetsperspektiv skulle det kanske platsat mer än en brasiliansk sambalåt på den här listan. Det finns som känt är ett tydligt samband mellan just samban och den fotboll som spelas i Brasilien. I båda fallen handlar det dessutom om hög kvalitet. Det spelar kanske inte så stor roll vilken brasiliansk artist som får representera den brasilianska fotbollen på listan. Det skulle kanske lika gärna kunnat vara Wilson Simonal, Sergio Mendez, Milton Nascimento eller varför inte Carlinhos Brown.
Jag har ingen aning om i vilken utsträckning som Elza Soares musik kommer att spelas under det brasilianska landslagets matcher i hemma-VM 2014. På ett sätt känns dock valet av henne som representant för sambafotbollen ganska givet. Elza Soares var nämligen gift med den kanske populäraste brasilianske fotbollsspelaren genom alla tider, den snubblande dribblingskonstnären Garrincha. Hon uppges dessutom vara oerhört intresserad av just fotboll och var inte sällan på plats när landslaget spelade under 1960-talet. Elza Soares och Garrincha ska till och med ha påbörjat sitt förhållande samma kväll som Brasilien slog Tjeckoslovakien i VM-finalen i Chile 1962. Utöver historien kring Soares förhållande med Garrincha ska det påpekas att hon var en makalös sångerska och att Chove Chuva är en fantastiskt bra låt. (Som en liten fotnot till denna utläggning vill jag förtydliga att det faktum att Posh Spice är gift med David Beckham inte innebär att Spice Girls platsar på den här listan).
Plats tre
La Costa Brava – El cumpleaños de Ronaldo
Det här är den sorgliga historien om en skyttekung vars stjärnglans har börjat falna. En låt som påminner oss om att även fantastiska fotbollsspelares karriärer tyvärr måste ta slut en dag. Medlemmarna i den spanska popgruppen La Costa Brava var inte de enda som år 2004 ifrågasatte huruvida Ronaldo verkligen hade någonting mer att hämta på fotbollsplanen. I El cumpleaños de Ronaldo redogör de utförligt för vilka uppoffringar som den lönnfete brassen var tvungen att göra för att återigen kunna ta en plats bredvid Raul i Real Madrids anfall.
El cumpleaños de Ronaldo kan kanske närmast jämföras med Brainpools låt Mr. Johnson cries om den bittert grånande popstjärnan som inte vill inse att hans karriär har nått vägs ände och att det är dags att låta yngre förmågor ta över. Ronaldo gav dock La Costa Brava svar på tal och avslutade säsongen 2003-2004 med att vinna den spanska skytteligan.
Adiós a los días de fiesta, a los telediarios y a las caracolas.
Adiós a las ruedas de prensa, los falsos robados y las amazonas.
Adiós a los trajes de baño, los viajes pagados, los sitios de moda.
No habrá más copas de yate, tirar las botellas, dormir a deshoras.
Plats två
New Order – World in Motion
Det har redan sagts och skrivits så mycket om den här låten att jag inte finner anledning att göra någon längre utläggning kring den. Billy Corgan från Smashing Pumpkins lär dock ha sagt att New Order definierar allt det som alternativ musik handlar om. När Sverige inför VM 1990 valde att anlita Lasse Holm för att skriva den officiella svenska VM-låten gick samma uppdrag i England till New Order. Bara det faktum att engelsmännen låter en grupp som New Order representera deras landslag i den engelska nationalsporten är så beundransvärt att jag nästan kan tänka mig att emigrera till den regniga ön och börja äta chips med vinägersmak. Att New Order därefter komponerar en låt där de låter John Barnes rappa i inte mindre än 32 sekunder är så ofantligt kul att jag nästan får lust att äta vita bönor i tomatsås till frukost. Trots den usla videon till World in Motion belönas England, New Order och John Barnes med en andraplats på listan.
Plats ett
Torsson – Elvamannalag
Alla som har vuxit upp med tidningen Buster, Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK och dessutom spelat knattefotboll i ett sjumannalag bör veta precis vad den här låten handlar om. Under plats sex på den här listan förklarade jag hur Torsson bättre än någon annan svensk grupp har lyckats skildra Sverige under de senaste tre decennierna. I det här fallet träffar de mitt i prick i sin beskrivning av ett kompisgängs dröm om att få ihop tillräckligt manskap för att få spela på en stor gräsplan, med en större boll och med ett klassiskt svenskt spelsystem. Eftersom låten tyvärr inte finns att tillgå på internet får ni hålla tillgodo med texten.
Putte-Lasse som inte hette Masse var den bäste på att tricksa med en boll
Han hade en svåger och en tvilling-Roger som var snabbast utom när han hade håll
Bruno Tak brukade backa bak, medan Kalle stannade kvar
och Christoffer och Bengt-Åke tyckte allting var så tråkigt utom när de bildade anfallspar
Peter-Christer, vars pappa var minister, han var teknisk det var inte Olle Ståhl
Martin Lager, som var mycket mager, hade handskar och fick alltid stå i mål
De var nio stycken, som gjorde rycken, och de tränade varenda dag
Deras sulor var nötta, de var väldigt trötta på att spela i ett sjumannalag
Elvamannalag, elvamannalag
De ville spela i ett elvamannalag
A-lag, B-lag, C-lag eller U-lag
De drömde om ett elvamannalag
Sjumanna spelas som 2-2-2
Planen bollen och målen är små
Elvamanna spelar man som 4-4-2
Med en större gräsplan att springa på
Man har boll nummer fyra vid tunnel och lyra när man spelar i ett sjumannaspel
Men Putte-Lasse, som var lagets brasse, han tyckte fyran kändes fel
Så sent på kvällen, vid mattpiskställen, när Putte-Lasse kommit hem
Fick man se honom nicka och kixa och tricka, med slitna boll nummer fem
Elvamannalag, elvamannalag
De ville spela i ett elvamannalag
A-lag, B-lag, C-lag eller U-lag
De drömde om ett elvamannalag
Sverige kommer som känt är inte att medverka vid sommarens fotbolls-VM i Sydafrika. Under den senaste 20-årsperioden har vi nog blivit lite bortskämda med svenska fotbollsframgångar eftersom landslaget har kvalificerat sig till inte mindre än åtta av de tio senaste VM- och EM-slutspelen (inklusive EM 1992 då vi som värdnation var direktkvalificerade). De svenska fotbollsframgångarna har dock inte endast bidragit till glädje hos oss på openstenredaktionen. Varje succéhistoria har en baksida. I det här fallet representeras denna negativa sida av de officiella svenska landslagslåtar som har komponerats till vart och ett av de VM- och EM-slutspel där vi har medverkat.
Genom det hårresande rimmet ”en slant i din önskefontän bidrar kanske till succén” satte Lasse Holm år 1990 standarden för en rad kommande musikaliska fiaskon inom genren svenska fotbollslåtar. Graden av uselhet i de officiella svenska VM- och EM-låtarna eskalerade sedan ytterligare under 2000-talet med otaliga bidrag från Markoolio, Magnus Uggla och Tomas Ledin. Visst, det har funnits något hyfsat undantag som till exempel Staffan Hellstrands Explodera inför EM 2000 men den försvinner liksom i mängden av de övriga klämkäcka bidragen som komponerats av låtskrivare som befunnit sig åtminstone tio meter offside. Med förhoppningen att Sverige kvalificerar sig till EM i Polen och Ukraina 2012 yrkar openstenredaktionen på att det svenska fotbollförbundet ska kontakta Håkan Hellström eller möjligen Bob Hund för att skriva den officiella svenska landslagslåten. Det skulle kunna bli hur bra som helst. I väntan på detta har vi på redaktionen gett vår reporter Helge i uppgift att om möjligt motbevisa tesen om att det inte finns några bra fotbollslåtar. Som ett litet plåster på det stora sår som det svenska VM-kvalmisslyckandet rev upp presenterar Helge därför en lista över de bästa, eller möjligen minst dåliga, låtarna inom denna gudsförgätna genre. För att det skulle bli möjligt att göra listan så lång var han dock tvungen att gå utanför Sveriges gränser och se till fenomenet fotbollslåtar ur ett globalt perspektiv.
Listan ser ut som följer:
Plats tio
Nacka Skoglund- Vi hänger med
Pernilla Wiberg, Carl Lewis, Jimmy Nordin, Mats Wilander, Robert Kronberg, Tomas Brolin och Björn Borg… Listan av toppidrottare med popstjärnedrömmar kan tyvärr göras lång. Några av dem kanske kan komma undan med att de åtminstone har glimten i ögat men en del av atleterna verkar faktisk tro att de kan beröra oss mediakonsumenter även på det musikaliska och konstnärligt planet. Hybris kallas det visst.
Det som skiljer Nacka Skoglund från ovan nämnda idrottsprofiler är att han snarare var en popstjärna med idrottsliga talanger än vice versa. Visst, Nacka var en gudabenådad fotbollsspelare men om man ser till hans person, leverne och den galna kulten kring honom bör han nog snarast jämföras med samtida popstjärnor som Buddy Holly eller Elvis Presley än med andra fotbollsspelare från hans epok. Det kan tyckas vara tragiskt att det till stor del är Nackas mörka sidor som gör att han som en av få idrottare kunde komma undan med sitt gästspel i popbranschen men det kan inte hjälpas. Här på openstenredaktionen hänger vi med och belönar Söders stolthet med en tiondeplats på listan.
Plats nio
Mano Negra - Santa Maradona
Jose-Manuel Thomas Arthur Chao, mer känd som Manu Chao, berättade i ett avsnitt av SVT:s Musikbyrån att han skrev en låt om Maradona eftersom det är den ende framstående fotbollsspelare som verkligen har tagit sitt ansvar och vågat säga vad han tycker. Många anser nog i motsats till Manu Chao att Maradona i större utsträckning borde lära sig att hålla käften. Som fotbollsspelare överglänste dock Maradona alla andra och det är snarare detta som jag anser att Mano Negra har lyckats fånga i den här låten.
Plats åtta
Krämen, giraffer och andra saker - Fotboll och tjejer (länk saknas)
Det behöver faktiskt inte vara svårare än så här. Trots att jag inte är någon expert på svenska barnskivor kan jag utan omsvep hävda att Krämen, giraffer och andra sakers Spelar visor och pop – för själ och kropp från 1993 är ett mästerverk i sitt slag. I en intervju för Dagbladet i Sundsvall berättade Krämen att han försöker göra musik för hela familjen, något som han verkligen har lyckats med. Från openstenredaktionens sida ser man gärna att Krämen får representera Sverige i ett framtida nödrims-VM. Till skillnad från Lasse Holm kan Krämen nämligen rimma. Eller vad sägs om följande exempel från Fotboll och tjejer:
Dricker vatten mitt i natten
Cyklar cykel med en nyckel
Gick på stan mitt på dan och köpte mig en banan
Spelar för dig, spelar för mig
Spelar fotboll med en tjej
Det behöver som sagt var inte vara svårare än så. Att han har lånat den coola melodislingan i låten från Salt n Pepa’s Push It gör inte saken sämre. Krämen behöver bara ställa in skorna för att vinna över Markoolio.
Plats sju
Gerry & the Pacemakers - You’ll Never Walk Alone
Det är uppenbart att den här låten skiljer sig från de övriga på listan. You’ll Never Walk Alone uppfördes ursprungligen som en del i Oscar Hammarsteins och Richard Rodgers musikal Carousel. Trots att det inte rör sig om en låt som ursprungligen handlar om fotboll finns det nog inget enskilt musikstycke som så intensivt förknippas med ett fotbollslag som den här låten. När Liverpool-bandet Gerry & the Pacemakers repade in låten i börjat av sextiotalet anade de nog inte att deras version aldrig skulle sluta eka i hemstaden.
Plats sex
Torsson – Det spelades bättre boll
Det är näst intill omöjligt att klassificera Torsson och deras musik. Trots att bandet tillhörde den så kallade Klippan-scenen kan de knappast sorteras in under kategorin svensk punk. Jag antar att de ville spela rock’n roll men deras enkla och ofta taffligt, tempofattiga låtar hamnar rent musikaliskt inte sällan väldigt nära dansbandgenren. Det är dock som alla vet inte musiken utan Bo Åkerströms fantastiska texter som har gjort Torsson till ett av de bästa svenska banden under den senaste 30-årsperioden. Det finns helt enkelt inget annat band som kommer i närheten av Torssons skildringar av det samtida Sverige. Åkerströms betraktelserna kan tyckas banala men är samtidigt enormt detaljerade. Som exempel på oförglömliga Torsson-låtar kan bland annat nämnas Rim & Reson om ett krystat restaurangbesök med jobbet, Hunden och flickan och jag om en trist resa med de skånska Pågatågen, Öresundstwist om turande och öldrickning på Scandlines båt Aurora mellan Helsingborg och Helsingör, Hej kontinent om 1990-talets EU-främjande och det kommande Schengenavtalet, Volleyboll-Molly om oförnekbar gubbsjuka och Det spelades bättre boll som handlar om en halvtrist fotbollsmatch mellan Jönköping Södra och Grimsås i division två 1973.
Plats fem
Tachenko – 1986 (länk till låten saknas)
¿Dónde estabas en el 86,
cuando no sabía nada de ti?
Argentina 3, Alemania 2,
y esto va a acabar así.
I TV-programmet På Spåret finns ett inslag kallat Retur där de tävlande så snabbt som möjligt ska relatera små videosnuttar till ett specifikt årtal. För egen del känner jag mig ganska bortkommen när det refereras till politiska händelser, eurovisionsschlagerfestivalsbidrag eller premiäråret för TV-serien Hem till byn. När det handlar om att snabbt kunna relatera enskilda sporthändelser till ett årtal är det dock annorlunda. Tidigare olympiska spel, fotbolls-VM och vasalopp utgör i mitt fall sådana milstolpar att jag ofta enkelt kan ange det efterfrågade årtalet. Inte sällan är de idrottsliga höjdpunkterna dessutom så starka referenspunkter att jag också kan minnas var jag befann mig när de ägde rum, vad jag sysslade med vid den tiden och hur jag mådde. Det faktum att andra personer relaterar olika årtal till helt andra händelser än mig har jag tyvärr ingen större förståelse för.
Det är exakt det här fenomenet (eller möjligen problemet) som sångaren i Tachenko fångar när han frågar var du befann dig 1986, när han inte visste någonting om dig. Du vet då när Argentina slog Västtyskland med 3-2 i VM-finalen. För att inte tala om 1982, då Italien äntligen fick vinna sitt guld. Vad gjorde du då?
Plats fyra
Elza Soares – Chove Chuva (länk till låten saknas)
Ur ett rent kvalitetsperspektiv skulle det kanske platsat mer än en brasiliansk sambalåt på den här listan. Det finns som känt är ett tydligt samband mellan just samban och den fotboll som spelas i Brasilien. I båda fallen handlar det dessutom om hög kvalitet. Det spelar kanske inte så stor roll vilken brasiliansk artist som får representera den brasilianska fotbollen på listan. Det skulle kanske lika gärna kunnat vara Wilson Simonal, Sergio Mendez, Milton Nascimento eller varför inte Carlinhos Brown.
Jag har ingen aning om i vilken utsträckning som Elza Soares musik kommer att spelas under det brasilianska landslagets matcher i hemma-VM 2014. På ett sätt känns dock valet av henne som representant för sambafotbollen ganska givet. Elza Soares var nämligen gift med den kanske populäraste brasilianske fotbollsspelaren genom alla tider, den snubblande dribblingskonstnären Garrincha. Hon uppges dessutom vara oerhört intresserad av just fotboll och var inte sällan på plats när landslaget spelade under 1960-talet. Elza Soares och Garrincha ska till och med ha påbörjat sitt förhållande samma kväll som Brasilien slog Tjeckoslovakien i VM-finalen i Chile 1962. Utöver historien kring Soares förhållande med Garrincha ska det påpekas att hon var en makalös sångerska och att Chove Chuva är en fantastiskt bra låt. (Som en liten fotnot till denna utläggning vill jag förtydliga att det faktum att Posh Spice är gift med David Beckham inte innebär att Spice Girls platsar på den här listan).
Plats tre
La Costa Brava – El cumpleaños de Ronaldo
Det här är den sorgliga historien om en skyttekung vars stjärnglans har börjat falna. En låt som påminner oss om att även fantastiska fotbollsspelares karriärer tyvärr måste ta slut en dag. Medlemmarna i den spanska popgruppen La Costa Brava var inte de enda som år 2004 ifrågasatte huruvida Ronaldo verkligen hade någonting mer att hämta på fotbollsplanen. I El cumpleaños de Ronaldo redogör de utförligt för vilka uppoffringar som den lönnfete brassen var tvungen att göra för att återigen kunna ta en plats bredvid Raul i Real Madrids anfall.
El cumpleaños de Ronaldo kan kanske närmast jämföras med Brainpools låt Mr. Johnson cries om den bittert grånande popstjärnan som inte vill inse att hans karriär har nått vägs ände och att det är dags att låta yngre förmågor ta över. Ronaldo gav dock La Costa Brava svar på tal och avslutade säsongen 2003-2004 med att vinna den spanska skytteligan.
Adiós a los días de fiesta, a los telediarios y a las caracolas.
Adiós a las ruedas de prensa, los falsos robados y las amazonas.
Adiós a los trajes de baño, los viajes pagados, los sitios de moda.
No habrá más copas de yate, tirar las botellas, dormir a deshoras.
Plats två
New Order – World in Motion
Det har redan sagts och skrivits så mycket om den här låten att jag inte finner anledning att göra någon längre utläggning kring den. Billy Corgan från Smashing Pumpkins lär dock ha sagt att New Order definierar allt det som alternativ musik handlar om. När Sverige inför VM 1990 valde att anlita Lasse Holm för att skriva den officiella svenska VM-låten gick samma uppdrag i England till New Order. Bara det faktum att engelsmännen låter en grupp som New Order representera deras landslag i den engelska nationalsporten är så beundransvärt att jag nästan kan tänka mig att emigrera till den regniga ön och börja äta chips med vinägersmak. Att New Order därefter komponerar en låt där de låter John Barnes rappa i inte mindre än 32 sekunder är så ofantligt kul att jag nästan får lust att äta vita bönor i tomatsås till frukost. Trots den usla videon till World in Motion belönas England, New Order och John Barnes med en andraplats på listan.
Plats ett
Torsson – Elvamannalag
Alla som har vuxit upp med tidningen Buster, Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK och dessutom spelat knattefotboll i ett sjumannalag bör veta precis vad den här låten handlar om. Under plats sex på den här listan förklarade jag hur Torsson bättre än någon annan svensk grupp har lyckats skildra Sverige under de senaste tre decennierna. I det här fallet träffar de mitt i prick i sin beskrivning av ett kompisgängs dröm om att få ihop tillräckligt manskap för att få spela på en stor gräsplan, med en större boll och med ett klassiskt svenskt spelsystem. Eftersom låten tyvärr inte finns att tillgå på internet får ni hålla tillgodo med texten.
Putte-Lasse som inte hette Masse var den bäste på att tricksa med en boll
Han hade en svåger och en tvilling-Roger som var snabbast utom när han hade håll
Bruno Tak brukade backa bak, medan Kalle stannade kvar
och Christoffer och Bengt-Åke tyckte allting var så tråkigt utom när de bildade anfallspar
Peter-Christer, vars pappa var minister, han var teknisk det var inte Olle Ståhl
Martin Lager, som var mycket mager, hade handskar och fick alltid stå i mål
De var nio stycken, som gjorde rycken, och de tränade varenda dag
Deras sulor var nötta, de var väldigt trötta på att spela i ett sjumannalag
Elvamannalag, elvamannalag
De ville spela i ett elvamannalag
A-lag, B-lag, C-lag eller U-lag
De drömde om ett elvamannalag
Sjumanna spelas som 2-2-2
Planen bollen och målen är små
Elvamanna spelar man som 4-4-2
Med en större gräsplan att springa på
Man har boll nummer fyra vid tunnel och lyra när man spelar i ett sjumannaspel
Men Putte-Lasse, som var lagets brasse, han tyckte fyran kändes fel
Så sent på kvällen, vid mattpiskställen, när Putte-Lasse kommit hem
Fick man se honom nicka och kixa och tricka, med slitna boll nummer fem
Elvamannalag, elvamannalag
De ville spela i ett elvamannalag
A-lag, B-lag, C-lag eller U-lag
De drömde om ett elvamannalag
