Bexells talande stenar

”I början var ordet, och ordet var hos Gud och ordet var Gud. Det fanns i början hos Gud. Allt blev till genom det och utan det blev ingenting till av allt som finns till.”



Jag läste nyligen i en svensk dagstidning att Sverige har fler runstenar än något annat land. Antalet runstenar inom nuvarande Sverige uppgår till 2270 mot endast 138 i Norge och 400 i Danmark. Bra så långt alltså. Traditionen att hamra in tänkvärdheter och personliga deviser i stenar och berghällar går långt tillbaka i tiden. Tyvärr har denna fina svenska sedvänja till stor del gått förlorad efter Gutenbergs revolutionerande uppfinning på 1450-talet. Det finns dock ett lysande undantag. Openstenredaktionen fyllde kaffetermosen och gav sig iväg till bokskogarna utanför Grimeton i Halland för att ta sig en närmare titt på ett näst intill okänt svenskt kulturarv, Bexells talande stenar.

Den halländske godsägaren och riksdagsmannen Alfred Bexell (1831-1900) lät i slutet av 1800-talet hugga in ett stort antal ordsträv och tänkvärdheter på klipphällar och stenar på sina ägor utanför Grimeton i närheten av Varberg. Inristningarna, som vittnar om såväl lärdom som språklig finurlighet, är enligt min mening ett fantastiskt kulturarv. Enligt uppgifter från en turistbyrå i Varberg har man hittills hittat cirka 160 ordstäv eller längre inskriptioner och 560 namn på diverse filosofer, vetenskapsmän och statsmän inristade i stenar och på klippväggar i bokskogen utanför Grimeton. Eftersom nästan samtliga stenar i den till synes orörda skogen är täckta av mossa kan man dock anta att det finns många fler inskriptioner som ännu väntar på att bli upptäckta. Inristningarna är spridda över ett nästan fyra kvadratkilometer stort område i den vackra bokskogen. De talande stenarna föll i glömska efter Bexells död men återupptäckes enligt uppgift på 1920-talet av en familj som var på utflykt i skogen.

Det finns en hel del att säga om de personer och de tänkvärdheter som bokstavligt talat står huggna i sten runt om i skogen. Eftersom jag saknar Alfreds Bexells språkliga finess väljer dock att låta stenarna tala för sig själva.

Den intresserade kan klicka på bilderna för att förstora dem.


"Säg icke alt hvad du vet men vet alltid hvad du säger"


"Ett godtt samvete är bättre än två wittnen"


"Den mest bildade är icke den som besitter de flesta kunskaper utan den som har de minsta fel"


"Apa är och förblifver apa äfven om hon prydes med gyllene smycken" följt av "Det är försent att spara maten när man ser botten i faten"


"Lättja är djefvulens hufvudkudde"


Ett exempel på en av de stenar där Bexell har ristat in namn på personer. I det här fallet rör det sig om Messenierna, P.J Höppener (publicist och politiker under Gustav III) och Wickenberg (svensk 1800-talskonstnär).

Andra exempel på inristade tänkvärdheter:

"På botnen af nöjets bägare ligger ångerns drägg"

"Medan wi påträffa tusen som äro gnidare finna wi blott en som äro på ett tillbörligt sätt ekonomisk"

"Att förlita på sig sielf är att fördubla sin förmåga"

"Bättre slinta med foten än med tungan"

"Den som i sälskap blott tänker på att vara rolig blir snart tråkig"

Bexells talande stenar är ett perfekt utflyktstips för den rastlöse semesterfiraren. Ett besök i boksgogen kan dessutom enkelt kombineras med två andra närliggande svenska kulturarv, lågprisvaruhuset Gekås i Ullared och den analoga radiostationen i Grimeton som faktiskt är ett av blott 14 svenska världsarv på UNESCO:s lista. Openstenredaktionen kommer naturligtvis att göra sitt bästa för att äfven Bexells talande stenar hamnar på denna omtalade lista.

Efter att ha besökt Bexells talande stenar funderar jag på att överge bloggforumet till förmån för någon form av hällristning eller steninskription. Nästa inlägg, som troligtvis kommer att handla om det skygga popgeniet Constantin Veis, kommer ni att kunna läsa på en berghäll strax söder om Mårdaklev i Svenljunga kommun.

Vägbeskrivning till Bexells talande stenar:
Det enklaste sättet att hitta till de talande stenarna är att följa skyltarna mot Varbergs Golfklubb (östra banan). Tag in på den lilla vägen som löper förbi driving-rangen och hål ett (det omtalade par fem-hålet där man inte vill hooka utslaget). Fortsätt sedan på grusvägen in den stora bokskogen. Vägen blir allt sämre ju längre in i skogen du kommer men det är inte så mycket att göra åt. Om du har ett terränggående fordon så är det en klar fördel. När du känner att du måste ha åkt för långt ska du fortsätta ytterligare fem till tio minuter. När du därefter till sist kommer fram till en liten grusplan mitt inne i skogen så är du framme. Därifrån måste du fortsätta till fots. Eftersom det rör sig om öppen bokskog behöver du inte göra dig besvär med att ta med en machete. Jag rekommenderar dock långbyxor, vandringsstav och en picknickskorg för ett längre besök. Trevlig tur!